tidsinställt eftersom jag antagligen inte har internet.

min första kärlek :

vill egentligen inte prata om det men, det var i mars i en kille som heter petter. vi har egentligen känt varandra hela livet, vi gick samma dagis & samma klass upp till jag gick i 5an och han 6an fast vi pratade inte så mycket med varandra.
en helg sov jag hos min kompis hanna med ida så skulle vi träffa några. jag fattade inte vilka det var vi skulle träffa förän vi var på bron och mötte dom då såg jag att det va petter och eric. vi va hemma hos hanna ganska länge och han fick känslor för mig, jag va "på g" med en annnan kille då.
jag och petter började snacka skype vädigt mycket, vi snackade nästan hela nätterna på helgerna.
sedan träffades jag han emelie & eric och jag gillade han då. kommer inte ihåg så mycket vad som hände sedan men vi fyra började ses väldigt mycket. den 13/4 blev det vi. världens lyckligaste tjej var jag. vi var väldigt blyga och allt vi gjorde va att strula ungefär. vi pratade knappt. haha pinsammt.
på midsommar va vi ute med husvagnen, min familj och tre till familjer. då tog petter bussen ner till mig dit och va hos oss i husvagenn den helgen. då vände allt. vi kunde prata om ALLT. jag älskade han otroligt mycket.
lite senare sen i juli skulle min familj på camping semester haha, så följde petter med. det var underbart, han va som min bästavän. vi campade i skåne där vi träffade emelie & eric och sen i kalmar. i 3 veckor tror jag vi va ute med husvagnen. i augusti började vi bråka ganska mycket av olika andledningar som jag ångrar väldigt mycket.
den 25 eller 26 tog det slut. han dissade mig på msn... efter det var jag väldigt ledsen, jag låg hemma i 2 dagar och bara grät. gick inte till skolan, gick inte utanför mitt rum. så jävla ledsen var jag och funderade flera gånger på att ta livet av mig, töntigt jag vet. jag började skära mig och efter det röka.. ångrar sjukt mycket.
nu hälsar vi inte ens på varandra. vi hälsar ngn gång ibland när vi ser varandra. jag har äntligen kommit över honom och jag känner han inte längre även om jag saknar tiden jävligt mycket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0